Se filmen Online!
KLICKA HÄR!

http://loombo.com/r7dnhrzofywm/Elf.html

Se filmen Online
KLICKA HÄR!

http://www.movshare.net/video/oh33qxx5nrvii

En disney klassiker lagom till jul som jag faktist inte sett! Den här borde man nog se för att kunna säga att man hängt med lite bland julfilmerna, men det har jag inte gjort! Hoppas det är nått att titta på!

Lite julfilm så här års skadar ju aldrig!
Hollywood tycker om jul och 2005 vågar man göra det mesta i filmväg. Man kan krydda tonårsfilmer med mer bröst än någonsin och man kan skoja om det mesta.
Julen är en stor högtid för många och jag och min bror hade "mupparnas julsaga" som en tradition några år. Regissören Terry Zwigoff har valt att göra tvärtom mot allt det gnistrande, tindrande, barnanpassade plastiga Disney-vackra som vi matas med under jultiden och gjort Bad Santa till ett riktigt julbord av svordomar.

Willie (Billy Bob Thornton) är en riktigt misslyckad typ. Med taskig uppväxt, spritproblem och ett intresse som stavas s-e-x tar han jobb som varuhusjultome. Till sin hjälp har han sin alldeles egna lilla nisse Marcus (Tony Cox). I sin stol tillbringar han dagarna med att lyssna på vad barnen vill ha i julklapp. Han hatar verkligen barn och är inte rädd för att visa det öppet. Egentligen hatar han allt och alla och enda anledningen till att han tar jobbet är att han och Marcus på julaftonens natt rånar varuhuset på prylar och pengar som de lever gott på tills nästa jul närmar sig. På en bar träffar han en kväll Sue (Lauren Graham) som tycker det skulle vara sexigt att sätta på jultomten. Willies liv fortsätter lika alkoholsexuellt fyllt som vanligt, men en dag kommer det en tjock, snorig och frågvis kille och sätter sig i hans knä. Då förändras det mesta.

Bad Santa är väldigt tydlig. Både Willie och Marcus svär så fort tillfälle ges och bilder på Billy Bob Thornton med spritflaskan i handen matar oss så att vi förstår att detta är en sorglig kille. Det är lagom roligt i början, men tar fart en bit in i filmen. Det vore lögn att säga att Bad Santa helt undviker de klyschor som finns i julfilmer men förklätt med sex och svordomar presenteras det ganska bra. I början tycker jag Billy Bobs porträtt bara känns färglöst ungefär som om man gett honom en spritflaska och filmat diverse bilder på honom. Därför har Bad Santa svårt att få upp farten men väl där sviker den inte intresset många sekunder. Att kasta in den nämnda snoriga och tjocka pojken är ett billigt knep och presenteras ungefär lila tråkigt som det mesta i början. Men när väl den karaktären får fotfäste och man kommit förbi det mest uppenbara är det en del riktigt roliga scener emellan dessa två karaktärer.

Julen är en tacksam högtid att luta sig tillbaka på och manusförfattarna har en hel del att inspireras av när det gäller tidigare filmer, eller så är det bara att kasta in lite av den atmosfären som julen inbjuder till. Men jag tycker att man lyckas göra det väldigt eget och personligt. Visst förs det mot en moralavslutning men även den är såpass skruvad och rolig att jag köper det. I den klassiska "Elak kille har lärt sig av alla misstag och får en funderare" - scenen blir jag faktiskt riktigt berörd eftersom allting varit så svart och hårt i princip hela filmen. På det viset lyckas Billy Bob Thornton leverera en riktigt bra skådespelarinsats och John Ritter som varuhuschef och Bernie Mac som säkerhetschef för varuhuset har en del riktigt roliga scener ihop - hela tiden med en underliggande känsla som man småskrattar åt för att man sedan under några tillfällen i filmen bjuds på riktigt roliga saker. Det gäller självklart att man tycker om lite svordomar och sexskämt för att få ut någonting av det. Men karaktärerna är såpass rappa i käften att replikerna känns skojiga inte bara i sitt innehåll.

Filmen lyckas roa mig hela vägen och förutom att vara lite väl tonårsanpassad med sina "coola" repliker och inte riktigt ha de där riktigt otroliga komediscenerna som man skrattar sig tårögd av är Bad Santa en kvick och rolig komedi. Själva handlingen i sig är inte det mest lysande men som komedi fyller den sin funktion mycket väl. /Connya

Se filmen Online!
KLICKA HÄR!
http://www.videoweed.com/file/4b1d06a59a7e0

Snacka om att jag inte orkar skriva om den här filmen just nu , men jag vill att ni ska se den för den är bra. I det stora hela är det en vit kille som är grym på basket, han slår sej i lag med en svart kille som också är grym. Dom två är typ bäst tillsamans och blåser folk på deras pengar genom att utmana dom i matcher eftersom alla tror "White Men Can't Jump" , rätt bra och det är en klassiker så den bör ses :) Längesen jag fick sätta poäng men nu äre fan dags igen , 6/10 får den fast den är mycket sevärd!

Se filmen Online!
KLICKA HÄR!

http://stagevu.com/video/mtumlwkpdqyu

Science fiction Det ser fantastiskt ut.

”Avatar” är en märkvärdig bioupplevelse, i 3D. Sådana här filmer är ett skäl att gå på bio, att föras till en annan verklighet.

”Avatar” (som har svensk biopremiär den 18 december) är ett steg in i framtiden, på samma vis som dinosaurierna i ”Jurassic park” och Gollum i ”Sagan om de två tornen”.

Men jag förstår den som först har svårt att ta ”Avatar” på allvar.

 

Huvudpersonerna är nästan tre meter långa, har blå hud med åsneöron, gula ögon och reggaehår. De tämjer flygande drakar ungefär som präriens indianer tämjde hästar.

Inte för att de är riktigt drakar, men planeten Pandora har en märklig växt och djurvärld där sexfotade hästliknande kreatur har antenner som insekter. I ett annat fall verkar noshörningarna ha fått barn med hammarhajar. Berg svävar i luften.

Cameron och hans medhjälpare har till och med skapat ett eget språk åt Pandoras urinvånare.

Visst är ”South parks” parodinamn ”Dansar med smurfar” fnissigt. Man kan kalla det ”Pocahontas i rymden” eller ”Den siste samurajen med pilbågar”.

Det är öppet mål för cyniker som vill skrocka åt James Camerons fantasivärld. Den som tycker att de ser löjliga ut, och är mindre värda, hamnar delvis på samma sida som de militanta människorna i ”Avatar” som ser ner på vad de tycker är en underlägsen stam.

 

”Avatar” utspelas några sommarmånader år 2154 i en avlägsen värld som får hakor att falla och ögonbryn att höjas. En rullstolsbunden marinsoldat kan leva i en artificiell kropp byggd av mänskligt dna och urinvånarnas. Han ska infiltrera dem för att hitta svagheter, men ju mer han lär känna dem, desto mer förstår han deras livsstil.

Som tidigare i Camerons filmer (”Aliens”, ”Terminator 2”, ”Titanic”) finns här starka kvinnoroller.

 

Det är fantasi och saga. Men samtidigt handlar allt om oss och vad vi människor gör mot vår värld och varandra. Den som vill hitta paralleller till USA:s utrikespolitik behöver inte leta länge. De blå varelserna för en grön kamp för att rädda sin natur.

Den som sett ”Horse” där Richard Harris lever bland sioux-indianerna känner igen den.Men trots alla liknelser: ”Avatar” är unik.Är det en spelfim med skådespelare eller är den animerad? ”Avatar” är både och, men filmens triumf är att man till sist inte tänker på det eller var gränserna går. Du kan tycka att en replik, eller en andlig dans, är lite udda – men övertygas om att du tittar på en märkvärdig plats i rymden.

En bioresa värd en omväg.

/Jens Peterson

Se filmen online!
KLICKA HÄR!

http://www.videoweed.com/file/4b2d735ca8c89

Önskan av Anders! Hoppas du blir nöjd och att den är bra :)

Önskad film av Lena! har inget att säga om den, hoppas den är bra :)  en tidig scen i denna charmiga och värmande måbrafilm sitter diplomathustrun Julia Child (Meryl Streep) och hennes man Paul (Stanley Tucci) på pittoresk restaurang i Frankrike och får in just en vällagad sjötunga meunière. Hon tar en tugga, blir sådär lycklig som man egentligen bara blir av riktigt god mat, tar en tugga till och försöker säga något, men orden sviker henne. Så vad hon gör istället för att prata är att räcka över rätten till maken, som också han tar en tugga, och sedan kan de inte göra annat än att nicka i ordlöst, euforiskt samförstånd och tillsammans smacka i salig förundran.Med litet av den drivne kockens flinka handlag och förtröstan på goda råvaror har också Nora Ephron gjort Julie & Julia. Här har vi framför allt, naturligtvis, Meryl Streep som den formidabla Julia Child, kvinnan som fann sitt kall och innehåll i livet genom det franska köket. Istället för att fördriva sin fritid med bridge och småpyssel går hon kurs i avancerad matlagning på Cordon bleu i Paris och slår sig ihop med två fransyskor för att så småningom och efter många turer med tröga förlagsredaktörer väcka USA ur en djup kulinarisk slummer med boken Mastering the art of french cooking och tv-serien The french chef.Meryl Streep sätter sin personligt älskvärda skruv på bilden av en envis och egensinnig, stark och stolt kvinna som kanske är lätt att underskatta vid första påseende men desto svårare att få stopp på, lätt absurd och djupt imponerande på samma gång. Ephron riktar ljuset inte bara mot spisen och skrivmaskinen utan i hög grad även mot det ömsesidigt berikande samspelet med maken. De är bedårande söta ihop. Ett kärleksfullt äktenskap fyllt av generositet och en delad passion för den förföriska maten: svårare än så ska det inte behöva vara.Berättelsen om Julia Child i 1950-talets Paris är bara den ena halvan av filmen. Hennes gradvisa uppvaknande och tillblivande i köket speglas i den likaledes sanna historien om Julie Powell (Amy Adams), en utschasad byråkrat och frustrerad skribent som under sommaren 2002 bestämmer sig för att börja blogga för att få styrsel på sin tillvaro. Ämnet för The Julie/Julia project är matlagning, och den uppgift hon ger sig själv är att dokumentera hur hon under exakt ett år arbetar sig igenom hela Childs klassiska kokbok från 1961: 536 recept på 365 dagar.I början verkar det vansinnigt. Projektet slukar all hennes tid och hela hennes kassa; ingenting tyder på att någon där ute bryr sig det minsta. Men vännerna och den – mestadels – uppmuntrande maken (Chris Messina) blir glada över alla goda middagar, och gradvis börjar ryktet ta fart. Det börjar med några läsarkommentarer och slutar med ära och berömmelse. Intresset för kvalitet på tallriken förenar inte bara de båda kvinnorna i ett virtuellt systerskap över generationerna utan även en hel nation av vardagsnjutare.Den goda maten, inser vi, talar vackert till våra sinnen och knyter oss tätare till de människor som definierar våra liv./Jan Söderqvist

Se filmen online
KLICKA HÄR!

http://vidreel.com/video/NTc4MTMy/

Roland Emmerich tar i så han spricker för att göra "2012" till en katastroffilm med extra allt. Det fungerar till stor del, men han fäller sig själv genom att blanda den snygga undergången med halvtaskiga dialoger.
Namnet Roland Emmerich kanske inte säger så mycket för den novise tittaren men om man nämner Independence Day, The Day After Tomorrow och 10.000BC kanske det ringer en och annan klocka. Nu är han tillbaka med sin mest påkostade film någonsin, 2012. ”Jorden-går-under-regissören” över träffar sig själv och pumpar in pengar i något som faktiskt funkar riktigt bra, för den är påkostad och det syns!
Storyn är egentligen rätt ointressant och oviktig. En uråldrig profetia från det gamla Mayafolket visar sig vara sann och när en forskare upptäcker hur framtiden kommer att se ut sätts en hemlig plan i verket för att förberedde mänskligheten på det värsta. Man får följa en rad olika personer med olika öden men alla har dom något gemensamt, dom kommer möta den största katastrofen i mänsklighetens historia.
"2012" känns som en gott-och-blandat-påse där katastroffilmens alla klyschor finns i en och samma film. Skepp går under, flygplan kraschar, höghus rämnar, vulkaner exploderar och listan fortsätter. Emmerich smular bit för bit sönder jorden och det är faktiskt riktigt underhållande eftersom han gör det snyggt, snabbt och smärtfritt. Dock finns det vissa delar i filmen som på nått sätt känns lite som taget ur ett familjeäventyr från Disney. En splittrad familj försöker tillsammans fly från deras undergång och lär sig på vägen vad som verkligen betyder mest … awh, visst är det sött? NEIN! Detta förstör den här domedagskänslan och allt blir något pluttinuttit och familjen underkommer med ett hårsmån från varje fara. Det gör också att filmen inte bara blir förutsägbar utan också att man stundtals också tappar sugen, speciellt under alla deras alldeles för långa och ointressanta dialoger.
Men de påkostade effekterna, dom enormt bra och komiska citaten kompenserar för de övriga snestegen. Skådespelarna sköter sig mycket bra och ljudet är grymt. En till sak som är värd att nämna för dig som tänkt se filmen är att du bör hålla utkik efter är två stycken helt klockrena citat från en rysk miljonär.  Det var framförallt dom två citaten som följde med många av premiär tittarna ut.
Bra katastroffilm med bra roliga inslag och skådespelare. Effekterna är grymma och stundtals sugs man in i filmen. Dock är den relativt seg i början och det blir lite mycket prat ibland men overall en mycket sevärd film, 7/10. Bra jobbat Emmerich.

The Proposal. När Margaret (Sandra Bullock) blir inkallad till sin chef, i tron att hon ska få ros för sitt arbete som bokförläggare, får hon istället chockbeskedet att hennes arbetsvisum har upphört att gälla. Hon måste resa tillbaka till sitt hemland Kanada. Enda lösningen på problemet är att hon gifter sig. Eftersom hennes assistent Andrew (Ryan Reynolds) finns nära till hands, presenterar hon honom som den blivande brudgummen.

Att de två skulle vara ett par är något som alla på kontoret håller för otänkbart, då de bevittnat hur Marget, vars smeknamn är ”satans mistress”, har terroriserat Andrew. Cheferna förbiser dock dessa detaljer och ber ”kärleksparet” att gifta sig snart det går, så att problemet med myndigheterna kommer ur världen.

Andrew går så småningom med på att dras in i förberedelserna till detta skenäktenskap, men ställer flera krav till sin fördel. Med rädsla för att deras påhitt ska upptäckas av myndigheterna åker de till Andrews hemstad i Alaska för att träffa hans familj. Mamma, pappa och farmor blir självklart ganska överraskade av den plötsliga förlovningen, men slösar ingen tid på att ifrågasätta den och börjar istället planera glatt för bröllopet.
Kemin mellan Bullock och Reynolds känns mer äkta än filmens skenäktenskap och detta beror på de bådas oklanderliga tolkningar av något krångliga rollerkaraktärer. Ena stunden är de redo att döda varandra, för att i den nästa sakta men säkert börja falla för varandra. Ingen lätt uppgift, men de jonglerar perfekt mellan dessa scener. / Gabriela Salazar

Se filmen online!
KLICKA HÄR!

http://milledrive.com/videos/31291/A_Christmas_Carol_2009_.html?fmt=hq