Bad Santa
Se filmen Online!
KLICKA HÄR!
http://www.videoweed.com/file/4b1d06a59a7e0
Lite julfilm så här års skadar ju aldrig!
Hollywood tycker om jul och 2005 vågar man göra det mesta i filmväg. Man kan krydda tonårsfilmer med mer bröst än någonsin och man kan skoja om det mesta.
Julen är en stor högtid för många och jag och min bror hade "mupparnas julsaga" som en tradition några år. Regissören Terry Zwigoff har valt att göra tvärtom mot allt det gnistrande, tindrande, barnanpassade plastiga Disney-vackra som vi matas med under jultiden och gjort Bad Santa till ett riktigt julbord av svordomar.
Willie (Billy Bob Thornton) är en riktigt misslyckad typ. Med taskig uppväxt, spritproblem och ett intresse som stavas s-e-x tar han jobb som varuhusjultome. Till sin hjälp har han sin alldeles egna lilla nisse Marcus (Tony Cox). I sin stol tillbringar han dagarna med att lyssna på vad barnen vill ha i julklapp. Han hatar verkligen barn och är inte rädd för att visa det öppet. Egentligen hatar han allt och alla och enda anledningen till att han tar jobbet är att han och Marcus på julaftonens natt rånar varuhuset på prylar och pengar som de lever gott på tills nästa jul närmar sig. På en bar träffar han en kväll Sue (Lauren Graham) som tycker det skulle vara sexigt att sätta på jultomten. Willies liv fortsätter lika alkoholsexuellt fyllt som vanligt, men en dag kommer det en tjock, snorig och frågvis kille och sätter sig i hans knä. Då förändras det mesta.
Bad Santa är väldigt tydlig. Både Willie och Marcus svär så fort tillfälle ges och bilder på Billy Bob Thornton med spritflaskan i handen matar oss så att vi förstår att detta är en sorglig kille. Det är lagom roligt i början, men tar fart en bit in i filmen. Det vore lögn att säga att Bad Santa helt undviker de klyschor som finns i julfilmer men förklätt med sex och svordomar presenteras det ganska bra. I början tycker jag Billy Bobs porträtt bara känns färglöst ungefär som om man gett honom en spritflaska och filmat diverse bilder på honom. Därför har Bad Santa svårt att få upp farten men väl där sviker den inte intresset många sekunder. Att kasta in den nämnda snoriga och tjocka pojken är ett billigt knep och presenteras ungefär lila tråkigt som det mesta i början. Men när väl den karaktären får fotfäste och man kommit förbi det mest uppenbara är det en del riktigt roliga scener emellan dessa två karaktärer.
Julen är en tacksam högtid att luta sig tillbaka på och manusförfattarna har en hel del att inspireras av när det gäller tidigare filmer, eller så är det bara att kasta in lite av den atmosfären som julen inbjuder till. Men jag tycker att man lyckas göra det väldigt eget och personligt. Visst förs det mot en moralavslutning men även den är såpass skruvad och rolig att jag köper det. I den klassiska "Elak kille har lärt sig av alla misstag och får en funderare" - scenen blir jag faktiskt riktigt berörd eftersom allting varit så svart och hårt i princip hela filmen. På det viset lyckas Billy Bob Thornton leverera en riktigt bra skådespelarinsats och John Ritter som varuhuschef och Bernie Mac som säkerhetschef för varuhuset har en del riktigt roliga scener ihop - hela tiden med en underliggande känsla som man småskrattar åt för att man sedan under några tillfällen i filmen bjuds på riktigt roliga saker. Det gäller självklart att man tycker om lite svordomar och sexskämt för att få ut någonting av det. Men karaktärerna är såpass rappa i käften att replikerna känns skojiga inte bara i sitt innehåll.
Filmen lyckas roa mig hela vägen och förutom att vara lite väl tonårsanpassad med sina "coola" repliker och inte riktigt ha de där riktigt otroliga komediscenerna som man skrattar sig tårögd av är Bad Santa en kvick och rolig komedi. Själva handlingen i sig är inte det mest lysande men som komedi fyller den sin funktion mycket väl. /Connya
Hollywood tycker om jul och 2005 vågar man göra det mesta i filmväg. Man kan krydda tonårsfilmer med mer bröst än någonsin och man kan skoja om det mesta.
Julen är en stor högtid för många och jag och min bror hade "mupparnas julsaga" som en tradition några år. Regissören Terry Zwigoff har valt att göra tvärtom mot allt det gnistrande, tindrande, barnanpassade plastiga Disney-vackra som vi matas med under jultiden och gjort Bad Santa till ett riktigt julbord av svordomar.
Willie (Billy Bob Thornton) är en riktigt misslyckad typ. Med taskig uppväxt, spritproblem och ett intresse som stavas s-e-x tar han jobb som varuhusjultome. Till sin hjälp har han sin alldeles egna lilla nisse Marcus (Tony Cox). I sin stol tillbringar han dagarna med att lyssna på vad barnen vill ha i julklapp. Han hatar verkligen barn och är inte rädd för att visa det öppet. Egentligen hatar han allt och alla och enda anledningen till att han tar jobbet är att han och Marcus på julaftonens natt rånar varuhuset på prylar och pengar som de lever gott på tills nästa jul närmar sig. På en bar träffar han en kväll Sue (Lauren Graham) som tycker det skulle vara sexigt att sätta på jultomten. Willies liv fortsätter lika alkoholsexuellt fyllt som vanligt, men en dag kommer det en tjock, snorig och frågvis kille och sätter sig i hans knä. Då förändras det mesta.
Bad Santa är väldigt tydlig. Både Willie och Marcus svär så fort tillfälle ges och bilder på Billy Bob Thornton med spritflaskan i handen matar oss så att vi förstår att detta är en sorglig kille. Det är lagom roligt i början, men tar fart en bit in i filmen. Det vore lögn att säga att Bad Santa helt undviker de klyschor som finns i julfilmer men förklätt med sex och svordomar presenteras det ganska bra. I början tycker jag Billy Bobs porträtt bara känns färglöst ungefär som om man gett honom en spritflaska och filmat diverse bilder på honom. Därför har Bad Santa svårt att få upp farten men väl där sviker den inte intresset många sekunder. Att kasta in den nämnda snoriga och tjocka pojken är ett billigt knep och presenteras ungefär lila tråkigt som det mesta i början. Men när väl den karaktären får fotfäste och man kommit förbi det mest uppenbara är det en del riktigt roliga scener emellan dessa två karaktärer.
Julen är en tacksam högtid att luta sig tillbaka på och manusförfattarna har en hel del att inspireras av när det gäller tidigare filmer, eller så är det bara att kasta in lite av den atmosfären som julen inbjuder till. Men jag tycker att man lyckas göra det väldigt eget och personligt. Visst förs det mot en moralavslutning men även den är såpass skruvad och rolig att jag köper det. I den klassiska "Elak kille har lärt sig av alla misstag och får en funderare" - scenen blir jag faktiskt riktigt berörd eftersom allting varit så svart och hårt i princip hela filmen. På det viset lyckas Billy Bob Thornton leverera en riktigt bra skådespelarinsats och John Ritter som varuhuschef och Bernie Mac som säkerhetschef för varuhuset har en del riktigt roliga scener ihop - hela tiden med en underliggande känsla som man småskrattar åt för att man sedan under några tillfällen i filmen bjuds på riktigt roliga saker. Det gäller självklart att man tycker om lite svordomar och sexskämt för att få ut någonting av det. Men karaktärerna är såpass rappa i käften att replikerna känns skojiga inte bara i sitt innehåll.
Filmen lyckas roa mig hela vägen och förutom att vara lite väl tonårsanpassad med sina "coola" repliker och inte riktigt ha de där riktigt otroliga komediscenerna som man skrattar sig tårögd av är Bad Santa en kvick och rolig komedi. Själva handlingen i sig är inte det mest lysande men som komedi fyller den sin funktion mycket väl. /Connya
Kommentarer
Trackback
